Frusterad

Ja det är en känsla som bitits fast hos mig. Blir gärna av med den känslan om nån vill ta över ;-) Nä allvarlig, det värsta är att det inte går att sätta finger på vad det är som gör mig frusterad. Iofs finns det en del STORA energitjuvar som slukar sitt, vet att jag borde avpolletera dessa från mitt liv men det är inte alltid det lättaste...man väljer ju inte alla som man har i sin närhet, tyvärr...

Nåväl till veckan jobbar jag mån-tors har semester på fredagen och åker till fjällen för att få vila, vilket kan behövas...Fjällen är ju som bekant balsam för min själ, när jag kommer dit fylls jag av energi, en energi som får mig att orka mer!!! Så jag ser så mycket fram emot att få den energin!!! I övrigt så ska jag åka till Stockholm 1 dag denna vecka och det ser jag fram emot fast det är jobbigt att kliva upp 4.30 och komma hem igen vid 21 på kvällen och sen upp och jobba igen morgonen efter.

Usch vilket "gnälligt" inlägg det blev...sorry, men i bland måste det ut!!!

Trevlig helg mina vänner! För det tänker jag ha, imorgon ska vi i väg på en överrasknings grej för en arbetskollega...återkommer om det efter helgen :-)

Kram

Dåligt med uppdateringar..

Ja vad det beror på är nog inte så svårt att svara på. Jag har helt enkelt inte tid :-) Så det får bli sporadiska inlägg! Tränar på så gott det går och det är så sjukt roligt! Kroppen svara jättebra på träningen, i går körde jag ett ganska hårt pass på crosstrainern 10 km! Jobbigt? Ja men jätte tillfredställande efteråt. Tänkte nog träna även idag men börjar känna mig krasslig, huvudvärk ont i halsen och en sådan olustig känsla i kroppen som man kan få när man är på väg att bli sjuk!

Kvällen får tillbringas framför Modo-matchen på tvn och det är ju faktiskt inte fy skam det heller! Hoppas att jag samtidigt kan kurera mig för att få ett snabbt tillfrisknande!

Go kväll mina vänner!

Levt i min värsta mardröm :-(

Usch vilken fruktansvärd dag jag haft :-( Tur man har vänner som bryr sig! Vad har hänt då undrar ni kanske...

Jo idag vid 12-tiden ringde maken på jobbet o frågade om jag visste att Alexander slutat tidigare. Åh det visst jag inte o inte maken heller. Okej han har väl glömt lappen på skolan, han är ju en yrbytta min son, ganska lik mamma med andra ord ;-). Vi börjar då ringa hem och på mobilen till sonen men inget svar. Jag åker hem på lunchen och inget barn hemma. Vi fortsätter att ringa alla vänner åt Alexander men alla de var hemma och visste inte var han var. Nu började paniken att krypa på en sakta men säkert...Patrik åker då iväg med bilen för att leta, på skolan, vägen hem, hos kompisar och på ishallen...inte en skymt...Han ringer till mig på jobbet och jag tar med mig världens bästa kollega och åker ut och letar...de har då gått ca 2 timmar och vi har ingen aning om vart Alexander är!!! Vid det här laget är jag hyfsat skärrad. Vi åker upp till skolan igen och jag lyckas hitta klassläraren. Han blir chockad när jag säger att vi inte hittar Alexander. Han säger då att när de slutade skolan ville Alexander ringa pappa så att han skulle komma o hämta honom. Men de skulle äta lunch först. Efter lunchen ser läraren Alexander gå hemåt själv...Jaha nu är jag helt panikslagen...VART ÄR HAN!!!!!! När jag går ner för trappan och till bilen så bryter jag mer eller mindre ihop, hinner tänka massa hemska tankar. Jag kan knappt andas och är så rädd, så rädd. Jag hann på bara några minuter måla upp värsta tänkbara scenarie! Vi sätter oss i bilen och åker hemmåt, vi måste ju kolla igen om han är hemmma!!! Jag gråter och kan knappt andas...Det är inte långt från skolan och hem men det var de värsta minuterna i mitt liv! När vi kommer hem så ser jag honom på gården!!! Han ser ganska chockad ut...Tror jag det...Först kommer mamma och Bitte i full fart, åh när jag ser honom bryter jag ihop ännu mer...allt bara lossnade. Dessutom kommer Patrik i full fart...Vad hade hänt då? Jo han hade gått hem vilket är helt ok om han meddelar oss det. Men när han kom till vårt hus såg han en kompis och gick dit, han glömde liksom tiden...Lilla hjärtat! Fast man är arg så är lättnaden störst! Har inte hunnit träffat honom efter det då han är på träning. Men jag LOVAR att jag kommer krama och pussa på honom hela kvällen!!!! Men jag kommer även berätta vad rädd jag blev och få honom lova att aldrig göra så igen!!! Hela eftermiddagen har jag varit skärrad, det har inte velat släppa liksom...Nära till gråt... Men slutet gott som tur är! Tanken väcktes dock på de föräldrar som tappar sina barn på detta sätt och aldrig får reda på vad som hänt...hur orkar de?!

Nåväl, älskade Alexander jag är så glad att du finns i mitt liv! Du är min stolthet mitt hjärta och liv! Jag älskar dig!!!!!

Trött..

Ja herregud så trött man kan vara...Därav avsaknad av blogglust...Känns skönt att det är fredag imorgon, behöver vila! Men som vanligt är det fullbokat även i helgen men måsten, men jag ska försöka ta det lite lugnt med faktiskt!

Tills vi hörs igen!
Stooor kram <3